Jag är en riktig drama queen och igentligen så älskar jag det. Om ja inte skulle få mina små utbrott, spela över, vara extremt kännslosam skulle jag inte vara jag. Visserligen kan man tänka så att de i längden blir jobbigt för omgivning och mej själv men dom som känner mej och dom som vet vem och hur jag fungerar tycker nog vid närmare eftertanke precis likadant.

Lika som ja är åt de ena hållet är ja även åt de andra hållet. Oj.. låter som nån släng av bipolär syndrom men nej, ja är jag och trivs med det. Vi kvinnor e lite speciella. Eller många av oss? ;-)

Även har jag en stor förmåga att analysera saker, handlingar, ord, gester you name it och får ihop dom mest rafflande lösningar och ideer om de mesta. Så har ja alltid varit. Skillnaden nu mot 5-6 år sen är att ja är mer positiv i mina slutresultat (som för de mesta faktiskt stämmer. ;-)). Att vara positiv och ta livet mer lättsamt har växt fram (drygt tänker ni.. nää fantiskt inte!) men samtidigt tror ja att just de faktum att man arbetat upp en mer positivare syn och har haft en mer negativ inställning till livet gör att när man väl "slår om" och förstår livet på ett positivare sätt uppskattar man de så mycket mer än om man gått genom livet med ett brett leende och tagit allt med en klackspark från början.

Nu är de i alla fall snart semester. Ja ska njuta, vara busig, glad, ledsen och allt i en härlig röra för ja är jag och ja tänker inte ändra på det! Men nu, just NU är en fisk i akvariet sjuk och måste avlivas. Vi ska ha begravning! Å ja är ledsen! *snyft snyft* Okej... lite överdrivet kanske... ;-)