Tankar i natten

Håll med om att den nya designen är läcker? ♥
Kul med peronlig  touch på den!

Nu är de sista natten på mitt sommarvick. Har gått över förväntan och jag är jätte nöjd. Har gått så fort och nu är de äntligen semester! Tjohoo!!!
Kommer sakna natten här. De är speciellt att jobba natt. Man får en annan kännsla än dagtid. Finns en dikt som sitter i vårat fika rum. Tycker den får med de mesta och den visar även på hur lätt vårt arbete på natten glöms bort av t ex dagpersonal eller andra som tror att natten bara består i att fördriva tiden framför datorn.. Visst ibland är de lungt vilket inte är mest skönt för oss utan SJÄLVKLART för våra patienter! En god natt sömn utan smärta, ångest eller annat är ju de man önskar sig.



Tankar i natten

vi arbetar natt
Genom vargtimmar
och hundvakter

Färdas vi mot morgonen
I detta skepp
fyllt av kroppar och själar

Våra händer arbetar,
våra fötter
Våra hjärtan och hjärnor

Lägger täcke om en rygg
Sitter på sängkanten
Släcker lampor, tänder
lampor

Stänger dörrar, öppnar
dörrar
Flyttar åt sidan det som
kan bli hinder i mörkret
stillar törst och hunger

Lindrar en smärta,
en ensamhet
Rätar ut frågetecken
Lyfter en oro

Vaknade över andetagen
går vi våra ronder

Vi känner nattmaran,
morgonångesten

Vi finns alltid

Vårt arbete ger inga
applåder.



Drama queen

Jag är en riktig drama queen och igentligen så älskar jag det. Om ja inte skulle få mina små utbrott, spela över, vara extremt kännslosam skulle jag inte vara jag. Visserligen kan man tänka så att de i längden blir jobbigt för omgivning och mej själv men dom som känner mej och dom som vet vem och hur jag fungerar tycker nog vid närmare eftertanke precis likadant.

Lika som ja är åt de ena hållet är ja även åt de andra hållet. Oj.. låter som nån släng av bipolär syndrom men nej, ja är jag och trivs med det. Vi kvinnor e lite speciella. Eller många av oss? ;-)

Även har jag en stor förmåga att analysera saker, handlingar, ord, gester you name it och får ihop dom mest rafflande lösningar och ideer om de mesta. Så har ja alltid varit. Skillnaden nu mot 5-6 år sen är att ja är mer positiv i mina slutresultat (som för de mesta faktiskt stämmer. ;-)). Att vara positiv och ta livet mer lättsamt har växt fram (drygt tänker ni.. nää fantiskt inte!) men samtidigt tror ja att just de faktum att man arbetat upp en mer positivare syn och har haft en mer negativ inställning till livet gör att när man väl "slår om" och förstår livet på ett positivare sätt uppskattar man de så mycket mer än om man gått genom livet med ett brett leende och tagit allt med en klackspark från början.

Nu är de i alla fall snart semester. Ja ska njuta, vara busig, glad, ledsen och allt i en härlig röra för ja är jag och ja tänker inte ändra på det! Men nu, just NU är en fisk i akvariet sjuk och måste avlivas. Vi ska ha begravning! Å ja är ledsen! *snyft snyft* Okej... lite överdrivet kanske... ;-)


.







texten är tagen från Annas blogg.

Halvtid och Döden

klockan börjar närma sig 02.00 och natten ramlar över halvtid. Ja är trött. Koffeintabletterna va inget vidare för mej. Kände mej alldeles speedad första stunden sen blev ja helt slut. Kände mej nästan lite sjuk och illamående blev man på köpet. Gick dock över till slut. Skönt de..

tror vi inte har haft en enda rigning sen efter 22.00. Kan tyckas som nått bra men kan lova er at tiden släpar (SLÄPAR(!) sig fram och man blir SÅ trött. *Gäsp*
Början av kvällen kändes otäck. På nått vis kom ja att tänka på döden och att man nästan kan känna hur den finns närvarande. Hur döden verkligen väntar här på avdelningen.
Ja kommer ihåg när ja var yngre, högstadiet kanske? Hur kaksig jag var om att döden inte skrämde mej i mitt framtida yrke som ambulanssjukvårdare. Om att ja minsann sett en man dö på gatan eftersom dom lagt en filt över honom när ambulansen kom. Var de verkligen så? Eller skymtade ja bara när dom la över honom en filt och i den vinkeln fick för mej att dom lade den över hans ansikte? Att han var död? I alla fall spelar de ingen roll. Jag var inte "där", jag var inte ansvarig, jag tog inte i den döda, jag fann inte personen i fråga.

Jag har sett en död människa. På en obduktion. Vi fick aldrig se patientens ansikte. De är jag glad för. Hur hemskt de än kan låta kändes de inte "på riktigt". Jag hade ingen identitet på kroppen som låg där. De kunde lika gärna varit en utbildnings docka.

På avdelningen har jag en person framför mej. En gammal gumma eller farbror med namn, personlighet någon som "ÄR någon", någon med minnen, en röst, någon jag pratat med och tycker om. Jag tycker alla patienter på avdelninge är så goa. Alla speciella på sitt sätt. 
Jag vet inte hur jag kommer reagera den dagen då de händer under mitt pass. Ja är rädd faktiskt. Ja är inte lika kaksig längre...

På min avdelning är döden ständigt närvarande. Idag tyckte jag mej känna närvaron. Och jag tyckte inte om det även om jag måste inse att de är en naturlig del av mitt arbete men framför allt en naturlig del i livet. Jag måste lära mej hantera de faktum att människor går bort. Att de är någon lika naturligt som födseln. Vi föds, lever och vi dör. allt som föds ska dö..

 Men jag är rädd. Ja det är jag...




 Att dö kan inte vara farligt
när livet bjudit på en hårdhänt strid.
Att somna in, bäras bort helt varligt,
kan inte vara mer än stilla frid...


Vilken färg har själen?

Lina på blogg http://llina.webblogg.se/ hade det som rubrik. Tyckte de va en ganska mysig fråga. Vilken färg har själen?
Tror personligen den varierar stort. Idag är den nog lite ljus gul, i förrgår va den absolut svart. KOL SVART! Skulle tippa på att när ja varit ute och sprungit och busat med Tyson är den nog randig, lite snurrig i ljusa färger. Har man kärleks bekymmer är den nog lika randig men med både mörja och ljusa färger.

Haha! Ja lite lame tanke kanske men som sagt, ganska mysig tanke att sätta förg på kännslorna. :-)

Idag blir de träning nu på förmiddagen. Försöka bli lite trött sen blir de att försöka sova lite i em. Nu är ja inne på sista nätterna innan semester/lov i 5 veckor!! Weee!!! Nice! Men kanske är dax att börja bläddra i bäckerna nu. Har en tenta kvar att skriva. Känns som om man glömmt ALLT om anatomin.

Få se om de blir en sista minuten resa. beror helt på vad som kommer upp och hur vädret ser ut hemma. bejbi vill ändå vara i garaget så han kan väl få va där då. Tänker då inte sitta hemma om de regnar och han ska vara där. Nää då hittar vi på nå skojjigare. Lägenheten är så städad den kan bli så behöver inte stanna inne för det. :-P

Nån som vill hänga på?

Äventyr?

sitter och drömmer sista timmarna på morgonen nu om spänning och äventyr.

Även om min resa till asien inte blev 100% bra (kan man ju lung påstå, Haha! Ja ja, shit happens) känner ja att de är snart dax igen men denna gång under andra omständigheter och med en annan mentalitet och målsättning.

Tänk att med den känslan man har idag för omvärlden, den kunskap man har om sig själv, sina begränsningar och sina möjligheter kunna få den resa som ja vill och få ut maximalt av den.

I daxläget känns inte ekonomin helt okej för att kasta mej ut i ett nytt äventyr. Ja men studierna då? Lugn lugn. Självklart ska ja studera färdigt. Har kikat lite på läkare utan gränser´s hemsida och måste säga att de lockar mej lite. Visserligen måste man nog ha jäkligt mycket erfarenhet innan man ger sig ut på ett sådant uppdrag men man kan ju ha de i tanke och kika på i framtiden?

I alla fall så vill ja UT utanför sveriges gränser. En ny kultur, ett nytt folk, ett nytt språk osv.
men svårt som student att undertiden spara ihop till en vettig biljett t/r inkl alla försäkringar levende, boende osv osv.

ja... drömmar är ju i alla fall gratis...


LLFU - Lev Livet Fullt Ut

Therese Johansson Rojo blev bara 15 år. Hon mördades natten till den 7/6. Enligt vännerna brukade hon avsluta brev med förkortningen LLFU - lev livet fullt ut. Therese blev bara 15 år men enligt vänner levde hon dom åren; fullt ut.
RIP Therese och må dina mördare Tim Vrågård och Tove Lind få sina straff.

Ibland känns de som om man förstorar problem i sitt liv, lägger vikt på oviktiga saker som inte är värd varken energi/tanke/handling och missar i och med det att leva just fullt ut.

De är så mycket lättare i tanken att tänka än att få ut den tanken i handling. Vägen där imellan kan ibland vara lång även om tanken och handlingen finns i samma kropp. Man måste ta vara på sitt liv, sig själv och leva, våga och inte stå sen och ångra saker man inte gjort. Nu ska ja dricka lite soppa och fundera ut va ja tycker är viktigt och vad ja borde göra men inte vågar.

RIP Therese Johansson Rojo


RSS 2.0