---

Ibland undrar jag om möte med döden gör en till en mer ödmjuk människa. En "bättre" människa med större portioner av kvaliteer som man i dagsläget bara önskade att man hade?

Jag undrar om jag i mitt yrkesval kommer förändras som människa. Om min syn på livet skiftar och focus hamnar på viktigare saker och större förståelse för människor men också för mej själv? 

Tack Vimmelmamman för de fina inlägget. Bild och text ovan linjen är taget från hennes blogg!

---

Hon heter Katie och är 21 år gammal. Bredvid är hennes fästman Nick, 23. Den här bilden är tagen precis innan deras bröllop 11 januari 2005. Katie har obotlig cancer och spenderar timmar med cellgiftsbehandling. Hennes Nick väntar medan hon avslutar en av behandlingarna............



Även om smärtan är outhärdlig och vetskapen om att hennnes organ stänger ner, en efter en ,har  Katie, med hjälp av morfin själv planerat varje steg av bröllopsceremonin. Hennes klänning måste sys om flera gånger pga av hennes ständiga viktnegång.



En oväntad gäst är hennes syrgastub som Katie måste använda. Det andra paret på bilden är Nicks föräldrar. Mycket berörda över att se sin son gifta sig med flickan han älskar.



Katie, i sin rullstol, lyssnar till sin nyblivne man och hans vänner.



Mitt i festen. Katie måste vila och hämta andan. Smärtan tillåter henne inte att stå upp någon längre tid.



Katie dör fem dagar efter sitt bröllop...