nej fy... Kajzas bortgång känns så jobbigt. Man kan inte tro att ett husdjur, en hund kan lämna en så stor sorg efter sig, ett så stort tomrum.
Ibland känns de dom hon inte är borta. Att vi snart få hämt hem henne igen men sen kommer tårarna.
Jag minns sista stunden hos veterinären och vi gick en promenad på parkeringen. Jag ville inget annat än att låta henne hoppa in i bilen och ta med henne till Ornäs igen. Där hon hör hemma.
När hon somnade in med sitt huvud i mitt knä och när jag kände hur livet försvann ur hennes kropp.
Nej fy tårarna bara rinner...

Kajsa var den första hunden vi skaffade. Hon gav så mycket. Gjorde alltid sitt bästa. Hon var den underbaraste och hon kommer saknas oss.
Kajsa, vi älskar dej!