på folk som ska vara så "bra". Ha en otroligt djup själ och ett gott hjärta? Tala viktigt om folk, fred, kärlek och anndra aspekter av livet.
Man har en inre mjukhet, en förståelse för allt negativt. Missöden, missförstånd, trasiga och förstörda saker. 

En sorts finare personlighet, en ödmjukhet och en guldkantad mentalitet som är oerhört viktig i tillvaron.
Fantastiskt! Eller hur? Så ska vi alla vara!

För att citera:
"Måste förresten rekommendera en välgjord dokumentär, Sluten avdelning, av Maud Nycander som nu ligger på svt play. Oerhört avdramatiserat, varmt, viktigt och riktigt - om att vara människa." 

Men i verligheten är det visst inte lika lätt att leva som man lär. Att bara vara människa? Att avdramatisera, vara varm, riktig och viktig i sin förståelse för allt som inte är bra?

Men välkommen till livet!
Vart tar alla dessa fantastiskt fina egenskaper vägen när verkligheten finns mitt framför näsan? VA?!

Nej usch och fy!